Vem är jag egentligen?

Jag får inte riktigt ihop mig själv! Det finns så många sidor av mig och de passar faktiskt inte ihop... Först och främst har vi den hårt arbetande, ambitiösa och entreprenöriska reklambyrå-VDn - det är hon som syns utåt oftast. Här är det karriär och högt tempo som gäller! Bestämd och snabb i besluten, lönsamhetsorienterad, alltid på språng och med visionerna som en lockande hägring långt bortom vardagsslitet. På hemmaplan följs denna bild upp av "den duktiga flickan" som trots allt (nästan!) orkar bo representativt, vara en vettig morsa till tonåringarna och hålla det sociala nätverket flytande (fast mest tack vare Facebook...). Det är så här de flesta ser mig och mitt liv, skulle jag tro.

Men sen finns det en annan, lika sann, bild! När jag är hemma åker mjukisbyxorna på, håret upp i tofs och jag tillåter mig att frossa i aktiviteter som jag gissar ingen förknippar mig med... I perioder bakas det enorma mängder bullar, kakor och matbröd (just de här perioderna tillhör barnens favoriter!). En sommar ägnades åt syltning och saftning, näst intill maniskt! 

Just nu är det stickning som gäller!!!! Uppkrupen i min soffa med TVn lite slött på i bakgrunden stickar jag för brinnande livet och det är hur kul som helst! Halsduk till maken var ett alldeles för klent projekt, det tog ju slut på en dag. Nu är det en lång tunika (och då inte till mannen i mitt liv utan till mig själv) som gäller - kommer säkert räcka en hel vecka! Mina rötter gör sig påminda, det kanske är därför det känns så tryggt och behagligt....? Min älskade mormor lärde mig sticka redan när jag var en liten tösabit hemma i Skåne - tack mormor Mimmi!!

Igår åkte sonen hem till pappa igen. Alltid lika sorgligt... Jag är ju en klart förnuftig människa som vet och inser att min tid med honom är en krympande förmån i livet. Nu är det kompisar, fester och tjejer som lockar - hur skulle jag kunna konkurrera med det?? Jag älskar honom av hela mitt hjärta och önskar honom en fantastisk tonårstid att kunna se tillbaka på; fylld av upplevelser, erfarenheter och glädje. Suck... det är inte lätt att vara mamma när egot gör sig påmint. Oliver - se till att ha kul, gör din grej - det är trots allt det som gör mig lyckligast!

Tonårsson nr 2 - makens 15-åriga Adam, har ett brustet hjärta efter uppbrott med tjejen (som faktiskt hängt med väldigt länge!). Hans planer på nyår tillsammans med henne i Stockholm har raskt bytts ut mot deppig instängdhet på rummet och en köns- och ålderstypisk knäpptystnad... Hur tröstar man när man själv faktiskt fortfarande kommer ihåg hur meningslöst livet kändes?? Komma här och förklara att det lär komma ytterligare 100-tals nya snygga, trevliga, roliga och bra tjejer på vägen mot den rätta - det funkar liksom inte...

Idag/i kväll blir det middag med goa vännerna J&P. Fast innan dess ska jag se till att hinna sticka lite....

Nytt år - nya möjligheter...

En före detta kollaga, sedemera chef och för alltid god vän brukar i energisk och peppande ton använda dessa ord i olika varianter, vare sig det gäller en ny dag, en ny vecka, en ny utmaning eller - som nu - ett nytt år. Han är klok, min vän!! Det är riktigt smart att ibland stänga böckerna och börja om på ny kula, ge allt en ny chans med fräscha förutsättningar. Möjligheterna finns där - det är bara upp till mig (nja, i alla fall nästan bara upp till mig...) att gör något av dem! Känns gott! Men nyårslöften är inte riktigt min grej. Jag är på tok för tävlingsinriktad för att vilja/våga lova något som jag inte VET att jag kan hålla. Alltså avstår jag från publika och offentliga löften... 

Utan att kalla det nyårslöften måste jag trots allt tillstå att jag i alla fall "funderar på förbättringar". Har en hel uppsjö fel och brister som borde åtgärdas, drömmar som väntar på att förverkligas och dåliga samveten som kräver action! 

1. Sluta röka ... Måste ta tag i detta nu! 16-årige sonen är allvarligt oroad över mammas cig-konsumtion. 

2. Get a life! För mycket jobb, för lite liv. Kan väl inte vara meningen??

3. Bli en bättre ... mamma, vän, fru, kollega - typ allt! 

4. Fåfänga! Måste bry mig mer - jag förfaller i ilfart!!!

Ja, det var väl allt. Fixar jag detta är jag hemma - då blir jag en perfekt och lycklig människa! Eller...? 

Fortsättning lär följa!